Varför gör allt så ont? Varför känns det som om jag ska gå av på mitten? Varför känns det som taggtråd runt hjärtat? Jag vill bara vara glad, le utan att ljuga om det och känna mig riktigt jävla cp lycklig. Varför är jag ledsen? Vad är det dom gör så ont egentligen? Är det något fel egentligen eller inbillar jag mig bara? Hur ska jag reda ut alla tankar som snurrar? Skriva ner dom? Knappast. Då blir dom ju verkliga! Vad kan jag göra för att må bättre? Ska jag gå vidare? Hur hjälper jag morfar att vilka leva när jag inte ens vill leva själv? Kan man tvinga folk att vara sitt bästa jag när man själv är sitt sämsta? Blir jag utnyttjad? Är jag älskad? Känner jag mig älskad? Varför är jag ledsen? Vad i helvete är det egentligen som gör så jävla ont att jag inte vill låtsas om det? Vad fan har jag utsatt mig själv för att bli den där personen? Vad håller jag på med? Vad är fram och bak? Upp och ner? Vad är vad? Vad vill jag uppnå? Vad vill jag med mitt liv? Älskar han mig? Vill han vara med mig? Säger han vad han menar? Är det vad han känner? Hur länge kommer han stå ut med mig? Hur länge kommer han orka? Inte för alltid iaf... Och hon. Kommer hon lämna mig för jag gnäller för mycket? Hon tvingas ju lyssna på all skit! Varför berättar jag inte för dom andra? Kommer dom lyssna? Kommer dom bry sig? Kommer det hjälpa? Kan jag dö nu? Kan jag dö med gott samvete och veta att jag gjort mitt bästa. Att jag inte pallade mer? När bestäms det? Och vem bestämmer det? Är det jag? Åh kul, ännu en grej som aldrig kommer att bli gjord på min To-do-lista. Heja Malin dum och skör, det är det som susen gör. Eller kanske inte? Vad vet jag? Jag kan liksom inte ens vara ledsen på riktigt utan att dö